Elimineringsreaktioner av haloalkaner inträffar ofta samtidigt med nukleofila substitutionsreaktioner, och de konkurrerar med varandra. Vilken reaktion som dominerar beror på kolvätestrukturen och reaktionsförhållandena. Dessutom kan elimineringsreaktioner som åtföljer nukleofila substitutionsreaktioner fortgå via två olika mekanismer.
Haloalkaner har ett brett användningsområde och en betydande inverkan på mänsklig produktion och liv. Till exempel används vissa haloalkaner som lösningsmedel, bekämpningsmedel, kylmedel och brandsläckare. Haloalkaner är i allmänhet relativt stabila och bryts inte lätt ned av mikroorganismer. Vissa haloalkaner (som klorfluorkolväten) kan också förstöra ozonskiktet i atmosfären, vilket kraftigt begränsar deras användning.
Reglerna för elimineringsreaktioner av haloalkaner
Det är viktigt att notera att haloalkaner utan intilliggande kolatomer vid kolatomen bunden till halogenatomen inte kan genomgå elimineringsreaktioner.
Haloalkaner med intilliggande kolatomer vid kolatomen bundna till halogenatomen, men utan väteatomer vid de intilliggande kolatomerna, kan inte heller genomgå elimineringsreaktioner.
När en kolatom bunden till en halogenatom har två intilliggande kolatomer, och båda intilliggande kolatomer har väteatomer (väteatomer är inte ekvivalenta), kan en elimineringsreaktion producera olika produkter. Om kolatomen som gränsar till kolatomen bunden till halogenatomen inte har en väteatom, kan en elimineringsreaktion inte inträffa.